2012/01/23

I don't want this to be this way.

I böcker finns det alltid en vändpunkt i själva historien, när något positivt blir sämre eller att något negativt blir bättre. Något har jag lärt mig på modersmållektionerna, alltså kallas det här i litteraturen peripeti.
Själv hade jag en sådan vändpunkt i mitt liv igår. Och det känns hemskt just nu.
Från något positivt till sämre.
Och vilken överraskning att det handlar om kärlek.
Har igen en gång förlorat en person i mitt liv. Igen var det jag som blev bortglömd. Igen är det jag som är heartbroken.
Orkar inte med sånt här längre, sist i somras och nu igen. Förlorar hoppet över att hitta någon någonsin.
Jo, jag är deppig just nu, just nu hatar jag mitt liv. Inte alla delarna av livet, men precis den här delen,
att jag är ensam mest av tiden, kommer väl vara ensam resten av livet med.
Tappar hoppet.
Tappar självförtroendet.
Tappar livslusten.
Tappar allt positivt tänkande.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti