2014/10/26

Saknad


Alltså jag vet inte. Jag bara känner att jag vill skriva det här inlägget på svenska. Väldigt sällan detta händer.

Men just nu mår jag inte fint. Jag vet om att jag klagar en hel del här på bloggen och jag försöker verkligen varva ner. Men samma känslor kommer upp åter igen. Vafan.

På ett sätt känner jag mig som den lyckligaste kvinnan i hela världen. Haha att kalla mig själv kvinna låter väldigt överdrivet i mitt lilla huvud men ändå. Jag har en bostad jag supertrivs i, jag har en familj som verkligen bryr sig om och älskar mig, jag har ett helt okej deltidsjobb som ger mig också en hel del fritid och låter mig resa runt lite, och till sist men inte minst, min fina pojkvän som ser till att jag mår bra. Jag tror jag aldrig har kallat honom pojkvän så här "in public". Men ja, man tycker ju säkert att jag borde stortrivas med det jag har. Men nej, faktiskt inte, det gör jag inte.

Märkte ni något i de ovannämda sakerna som fattades? Jo, vänner. Jag har tjatat om detta tidigare i ett inlägg på finska. 

Efter att skolan tog slut känns det som jag skulle ha tappat kontakten med alla. Det känns som det är bara jag kvar här, och ingen har något intresse alls i mig, eller hur det är med mig. Jag vill så gärna börja prata med allihopa igen och ses, och bara ha kul tillsammans igen! Men jag vågar inte, känner mig påträngande och störande. Hur ska jag egentligen göra. Jag saknar alla så otroligt mycket och det känns som jag är bortglömd.



Jag saknar de stunderna då vi satt en del i vårt klassrum efter skolan och bara chillade. Gjorde en hel del dumma men roliga saker. 

Jag saknar Berlin, den bästa resan jag varit på i bästa sällskap. Minns ni hur bra vi hade det.

Jag saknar alla små fester vi hade här och där. Vi hade bra gemenskap.

Det enda jag behöver göra är att kolla igenom gamla foton och videor från vår tid tillsammans och jag har tårar i ögonen. Ville bara säga att jag saknar er kulturmontörer. 

3 kommenttia:

  1. ja vet! de e helt sjukt hu bra gemenskap vi hade! å våra små fester lite hit å dit, hela tiden. hade vi ens nån annan än oss själva? va int de de som va lite the beauty of it :) ? fast int de e nå länge sedan kan man nästan ta en titt tillbaks å kalla de the golden days :D.... e int de då lite lustit att alla e lite var di e nu.. he e ba ti ge dej ut julia, låt int de va sådär ställt.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Nä usch ja bara saknar allt så himla myki, de liksom int klokt. Man kan verkligen kalla de the good old days, fö hu rolit hadd int vi egentligen!!

      Poista
  2. Jag saknar också typ allt. Rikti sad då jag ser nå bilder eller börjar tänka på gamla klassen!! Vår sammanhållning med klassen var så otroligt tight och jag saknar allihopa då det var så jävla bra!

    VastaaPoista